Botswana Botswana är ett litet land i södra Afrika som inte så många utav oss vet så mycket av. Inte heller jag visste så mycket om Botswana innan detta arbete. Jag visste överhuvudtaget inte att det fanns ett land som hette Botswana innan deras representant vann miss universumtävlingen för något år sedan. Som sagt, Botswana ligger i södra Afrika och gränsar till bland andra Sydafrika och Namibia. Landet är inte särskilt stort, 581 730 km², lika stort som Sverige och Danmark tillsammans. Befolkningsmängden uppgår till 1,6 miljoner, inte särskilt stor alltså, endast tre invånare per kvadratkilometer mot Sveriges elva. 1966 blev Botswana självständigt efter ett 80-årigt brittsikt styre. Botswana var ett brittiskt protektorat som styrdes genom lokala råd där lokala hövdingar satt med. Botswana har alltså aldrig varit en koloni som utnyttjats av ett annat land som många andra u- länder. Till skillnad från andra länder i regionen kom Botswana inte heller att styras av en radikal eller marxistisk gerillagrupp utan det var en elit av unga, konservativa, kristet uppfostrade och välutbildade män som grep makten när självständigheten kom. Partiet som kom att styra, BDP, gav Botswana ett parlamentariskt system. Vid självständigheten var Botswana ett utav jordens fattigaste länder, infrastrukturen var nästan helt outvecklad och många levde i självförsörjning. Men under 1970-talet upptäckte utländska företag landets tillgånga av diamant, koppar och nickel och en ekonomisk tillväxt satte fart och landet var under 1980- talet ett utav jordens länder som hade den snabbaste tillväxttakten men samtidigt växte befolkningen och arbetslösheten. Många afrikanska länder är fast i en djup skuldkris medan Botswana faktiskt är långivare till Världsbanken. Men den bild man kan få av Botswana som långivarland stämmer inte överens med landets egentliga situation. Botswana motsvarar inte riktigt bilden av det typiska u-landet utan det är mycket som skiljer dess bild från till exempel Somalia. För att följa modellen av ett u- land tänkte jag beskriva Botswanas situation idag jämfört med de åtta punkter som beskrivs i boken Zigma ( sidorna 608- 609 ). 1. Höga födelsetal Botswanas födelsetal är relativt högt, 3,2 % årligen. Men även dödstalet för Botswana är relativt högt, näm-ligen 2,1 %. Detta ger en naturlig befolkningstillväxt på 1,1 % per år viket i och för sig är ganska högt men eftersom befolkningen inte är så stor så är det kanske inte så högt som det låter. 2. Snabb folkökning Som jag skrev tidigare är befolkningstillväxten 1,1 % per år men befolkningen väntas minska på grund utav den stora aids- och hivepidemi som blir allt mer utbredd i landet. För varje år blir rapporterna om läget i landet värre och värre och under 1998 beräknades mer än var tieonde botswanier, omkring 190 000 personer, vara hiv-positiva eller ha aids. FN:s barnfond Unicef har beräknat att de barn under fem år som kommer att dö i Botswana mellan åren 2000 och 2005, kommer dödsorsaken till 64 % vara aids. Epidemin har också påverkat den förväntade medellivslängden för människorna i Botswana. För män är den förväntade medellivslängden endast 45 år och för kvinnor 47 år. En verkligt skrämmande utveckling alltså. 3. Överbefolkning Med en befolkning på 1,6 miljoner och den yta som Botswana har trodde i alla fall jag att resurserna skulle räcka för att befolkningen skulle få vad den behöver och landet inte skulle vara överbefolkat. Men i prakti-ken ser situationen helt annorlunda ut. Kommersiella gårdar har blivit en trend och hälften av hushållen på landet äger varken jord eller boskap vilket gör att de har svårt att försörja sig och många klara sig inte utan statliga ingrepp. Trots Botswanas ekonomiska framgångar har befolkningen inte fått det bättre. Man beräknar att över halva befolkningen lever i stor fattigdom. 4. Analfabetism Läs- och skrivkunnigheten bland män i Botswana är 84 % medan det bland kvinnor endast är 65 % som kan läsa och skriva. Grundskolan är sjuårig men inte obligatorisk. De flesta barn skrivs in i skolan ( 97 % ) men endast omkring hälften uppges fortsätta till sekundärskolans första treåriga stadium. Andra uppgifter tyder däremot på att upp emot 16 % av barnen inte går i skola alls. 5. Låg produktivitet i jordbruket Botswanas jordar lämpar sig inte riktigt till vanlig odling utan de är bättre lämpade för boskapsskötsel och detta leder självklart till att inte så mycket mat produceras på Botswanas jordar och jag skrev tidigare äger omkring halva befolkningen varken jord eller boskap utan många arbetar på stora kommersiella gårdar och får inte sina behov tillgodosedda där. 6. Dåligt utbyggd infrastruktur Botswanas infrastruktur är kanske inte det mest utvecklad men det finns till viss del i alla fall. Väg- och järnvägsnätet är mest utbyggt i östra Botswana och anpassat till kommunikationsnätet i Sydafrika varifrån den största delen av Botswanas internationella handel går. Det finns en del stora vägar och fler är på väg. I huvudstaden Gaborone finns en internationell flygplats. 7. Låg industrialiseringsgrad Botswanas industrisektor domineras av gruvindustrin. Botswana har världens största guldreserv räknat per invånare och även diamantfynden är många vilka har gjort Botswana till världens största diamantproducent. Gruvindustrin står för 34 % av landets BNP och diamantintäkternas del av det totala exportvärdet uppgår till hela 74 %. Botswanas ekonomi är alltså hårt styrd av efterfrågan och priset på diamanterna. Tyvärr hämmas denna hyfsat utvecklade industri av en begränsad inhemskmarknad, brist på utbildad arbetskraft och hård konkurrens från Sydafrika och Zimbabwe. 8. Ogynnsam utveckling av terms of trade Botswanas viktigaste exportländer är Storbritannien, som upptar hela 46 % av Botswanas utrikeshandel, övriga Europa, SACU-länderna samt Zimbabwe. De viktigaste importländerna är SACU-länderna, hela 78 %, Zimbabwe samt Europa. Botswanas viktigaste exportvaror är diamanter, motorfordon, koppar, nickel, textilier samt kött medan de viktigaste importvarorna är fordon, tranportutrustning, livsmedel, drycker, tobak, maskiner, elutrustning och kemikalier. Botswana köper alltså mest från andra mer eller mindre u-länder medan de säljer mest till ett i-land. Detta har säkert en stor betydelse för villkoren i handeln. Den om fattande handeln med just andra u- länder gör säker att Botswana inte plågas av orättvisa villkor i så stor utsträckning. Dessutom är många utav Botswanas importvaror inte så livsnödvändiga ( som tex. tobak ) och många andra skulle de kunna utveckla själva om de fick fart på sin industri ( som tex. maskiner, elutrustning eller fordon ). Botswana kan alltså göra ganska mycket själva för att förbättra in situation. Botswana har många svåra problem att ta itu med. De största och viktigaste anser jag vara: den höga arbetslös-heten ( 20- 40% ), den alltmer utbredda aids- och hivepidemin, de stora skillnaderna mellan de rika och de fattiga samt den orättvisa fördelningen av landets reserver. Flera av dessa kan landet själva göra något åt. För att få bukt med aids- och hivepidemin måste landet få befolkningen att inse farorna med oskyddat sex och vilka konsekvenserna kan bli. Halva landets befolkning är kristna så något religiöst motstånd till preventivmedel finns inte. Ett annat steg kunde vara att satsa mer på att få barnen att gå i skolan och där satsa på en bra sexualundervisning. På detta viset skulle även kvinnorna kunna få mer kunskaper. Arbetslösheten är en stort problem som även är svårt att få bukt med det är ju inte bara Botswana som har pro-blem med det. Men landet behöver arbetskraften inte mist till industrin där Botswana skulle kunna tjäna mycket mer än vad de idag gör med alla deras tillgångar. Men det som saknas är som vanligt kunskap. Man skulle alltså inte bara kunna hindra hivepidemins utbredning utav även arbetslösheten skulle kunna minska om landet satsade mer på skolor och utbildning. Att jämna ut de stora skillnaderna mellan de rika och fattiga är lättare sagt än gjort men det är ohållbart att mer än halva befolkningen lever på svältgränsen samtidigt som landet stoltserar med att vara långivare till Världsbanken. Det är svårt att svara på hur denna utjämning skulle kunna ske men ett steg i rätt riktning skulle kunna vara att införa relativt höga skatter för de som är höginkomsttagare eller sitter på en stor förmögenhet. Ett slags Robin Hood-sätt alltså. Det är kanske ingen långsidigt lösningen men man måste ju starta någonstans. Jag tror också att Botswana måste sluta måla upp den felaktiga bilden av landet som ett rikt diamantland som till och med lånar pengar till andra länder, som de ger till omvärlden. Samtidigt måste omvärlden också se och reagera på vad som händer i landet. Sverige till exempel drog in sitt bistånd till Botswana för några år sedan eftersom man tyckte att landet hade en tillräckligt stark ekonomi för att klara sig själva och sedan dess har man tydligen inte följt upp resultatet. Botswana har under de senare åren börjat lägga stora pengar på militären och landets försvar. Detta land som alltid at hållit sig utanför krig och undvikit inbördeskrig och som med stor möda brukat driva på frågor om samarbete och integration i södra Afrika, har gjort militärens budget till statens fjärde största utgiftspost och det verkar även som om den kommer att växa. Detta alltså i ett land där befolkningen lever i missär. Överbefäl-havaren har hänvisat till grannländernas militära styrka och menar att Botswana måste matcha deras. En annan orsak skulle kunna vara den gränskonflikt som äger rum mellan Botswana och Namibia. Konflikten handlar om rätten till några öar i gränsfloden Chobe. Allt detta verkar väldigt onödigt tycker jag. Botswana borde satsa mer på sin befolknings överlevnad än på militären. Oppositionen i landet har även egna förslag på ändringar som skulle gynna folket. Två utav förslagen är att man skulle ändra grundlagen så att presidenten "bara" skulle få sitta på makten i tio år och att man skulle sänka åldern för rösträtt från 21 år till 18 år. Med tanke på att varannan botswanier beräknas vara under 15 år så tycker jag att dessa förslag varkar väldigt bra och dessutom är de kanske bland de lättare att genomföra. Botswanas situation ser onekligen ganska mörk ut men med egna åtgärder och hjälp från omvärlden tror jag att detta land trots alla svårigheter kan reda upp sin situation och göra tillvaron dräglig för befolkningen. Detta kan ta tid men det måste det också få göra, huvudsaken är att något händer för det kan inte fortsätta som idag länga till.